Snapphanar och friskyttar
I norra Skånes skogsbygd, uppe mot gränsen till Småland, existerade vid tiden för Skånes övergång till Sverige ett ålderdomligt bondesamhälle. Vägarna var få och de stigar som fanns var bara kända av bygdens folk. Skogsbygden var rik på människor och hemmanen (gårdarna) var ofta överbefolkade. Det var inte ovanligt att flera familjer bodde på samma gård. Under missväxtåren var invånarna ofta tvungna att bege sig ut på vandringsstråt eller söka sig till skogen för att finna mat.
Självägande bönderna
Kärnan i skogsbygdens befolkning utgjordes av de självägande bönderna. Bondesamhället hade få förbindelser med den statliga överheten men hade i stället en rikt utvecklat inre självstyre. Statsmakten representanter var i första hand länsmännen, som själva var bönder. De räknade sig själva oftare som böndernas förtroendemän än som redskap för kungen. Detsamma gällde ofta för kyrkoherdarna. Göingebönderna hade goda förbindelser med smålänningarna på andra sidan gränsen, och deras handelsförbindelser avbröts inte under krigen utan det hände att de slöt bondefreder med varandra istället, ett slags överenskommelser om att de skulle uppehålla freden sinseme
Snapphanar
Snapphane
Ordet kommer från medellågtyskas schnapphahn som betyder snappa bort eller stjäla, men också stråtrövare. Det var också vad ett mynt kallades för.
Dessutom var snapphane den svenska benämningen på gerillaförband, motståndsmän och plundrare som deltog på dansk sida i de dansk-svenska krigen i Skåneland Under kriget samordnades deras verksamhet med de reguljära danska truppernas. Genom att kalla alla motståndare, också friskyttar och partisaner, för snapphanar kunde svenskarna utan egentlig rättegång avrätta alla som motsatte sig den svenska makten. Avrättningarna skedde med mer eller mindre grymma metoder, oftast mer.
I Skåneland och Danmark kallas dessa motståndsmän och frihetskämpar för friskyttar.
Top
Friskyttarna
Under de dansk–svenska krigen drog många skåningar, blekingar och hallänningar ut i skogarna och förde gerillakrig mot svenskarna. På grund av ständiga attacker fick den svenska armén stora förluster och stora problem. Friskyttarnas strategi var ren gerillataktik, att överfalla mindre truppstyrkor och sedan försvinna.
De kände väl till de skogiga områdena i Skåne, Blekinge och Halland och därför fick de ofta i uppdra
Snapphane
For the TV-series, see Snapphanar (TV-series).
A snapphane was a member of a 17th-century pro-Danishguerrilla organization, auxiliaries or paramilitarytroops that fought against the Swedes in the Second Northern and Scanian Wars, primarily in the eastern former Danish provinces that had become southern Sweden in these wars. The term was a derogatory reference for those the Swedish authorities considered illegal combatants.
Categories
[edit]Snapphanar were of five general categories:
- Regular special forces from the Danish army sent to work behind enemy lines to disrupt communications and supply lines, obtain intelligence, prevent Swedish tax collection, catch traitors, and help Danes escape from enemy territory. Captain Pieter Sten, who the Swedes considered the fiercest of snapphanar, spent part of his time in the regular army and ran a spy central at the Ringsøe lake (now Ringsjön). Nicolai Hermansen held similar roles.
- The King's friskytter were lightly armed cavalry units who fought in the rear and did the same tasks as the first category but on a day-to-day basis. Specialists like Pieter Sten would organize the friskytter into companies or
1. "Snapphanar"
Ordet "snapphane" kommer förmodligen från tyskan, "schnappen", dvs att stjäla eller röva.
Som ofta vid gerillakrig eller nedkämpande av uppror var det en del av den psykologiska krigföringen att avhumanisera motståndsmän genom nedsättande benämningar. Det gav större frihet att tillgripa grymma metoder och det kunde medverka till att isolera motståndarna från lokalbefolkningen.
I verkligheten utgjordes "snapphanarna" av i princip tre kategorier:
a) "Friskyttar". Kompanier av soldater på man som opererade fritt i terrängen, men under befäl av danska yrkesofficerare. I praktiken var de verksamma bara under sommarhalvåret, på hösten tog de sig över Öresund för att tillbringa vintern på Själland.
b) Skånska bönder, genom bittra erfarenheter drivna till att göra uppror mot förtryckarna, till försvar för sin hembygd.
c) Kriminella element, äventyrare och våldsfigurer, som redan levde utanför samhället.
2. Bakgrund
.