Realismens litteratur
Realismens litteratur
Realismen som en litterär epok varade mellan och ,[1] men genomsyrar även idag majoriteten av all litteratur som ges ut. Under epoken blir en strävan efter att skildra omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett mer eller mindre objektivt och vetenskapligt perspektiv, tongivande. Realismen som stilriktning är dock parallell med andra riktningar som senromantik, naturalism och symbolism - där naturalismen kan sägas vara en förlängning av och en yttersta konsekvens av realismen. En av de tidigaste förekomsterna av termen realism i den nutida betydelsen är i Mercure français du XIXe siècle in () i vilken ordet används för att beskriva en doktrin som baseras på att man inte ska imitera tidigare konst utan i stället använda naturen och det samtida livet som förebild.[2] Realistiska drag fanns redan tidigt i litteraturhistorien men då i de "lägre" genrerna, vilket har lett till att man inte har tagit dem i beaktande när man har delat in litteraturhistorien i perioder.[3] Om man ser realism som ett sätt att skriva har realistisk litteratur skrivits oavbrutet fram till idag.[3] Naturalismen är en radikalare for
Naturalismens litteratur
Naturalismen var en litterär rörelse under talets senare hälft. Den var en radikal form av realism, som påverkad av tidens naturvetenskapliga strömningar tog fram manifest för hur litteratur skulle skrivas. Den viktigaste och mest produktiva naturalistiska författaren var Émile Zola, som skrev ett manifest om sin litterära naturalism i skriften Den experimentella romanen (Le Roman expérimental), i vilket han talar för att införa naturvetenskapliga metoder i romanen.[1] Enligt manifestet ska författaren bestämma förutsättningar för karaktärerna och sedan skriva romanen som ett experiment om vad som händer utifrån dessa förutsättningar.
En av naturalismens viktigaste teoretiker anses vara kritikern Hippolyte Taine, vars uttalande om att "[l]ast och dygd är produkter som vitriol och socker"[2], från inledningen till Histoire de la littérature anglaise (–), närmast har blivit ett motto för naturalismen. Taines och naturalismens materialistiska och deterministiska filosofi passade väl in i den rådande tidsandan, då vetenskapen om människan växte fram och de stora framstegen inom naturvetenskaperna gav genklang i hela världen. Detta skapade en
Realismen
Denna period inom litteraturen varar mellan ca och
Realismen betecknas av en strävan efter att skildra omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett objektivt och vetenskapligt perspektiv.
Realismen uppkom som en direkt reaktion mot romantiken och dess fantasi och naturmystik. Verklighet och fokus på fakta ligger alltså till grund för realismen(liksom det gjort under Upplysningen). Författarna och konstnärerna sökte sig till miljöer där vanliga människor vistades.
En annan orsak till att realismen uppkom var att det skedde en hastig samhällsutveckling, där en stor del av befolkningen flyttade in till storstäderna i samband med att jordbruket omvandlades och industrier växte fram. Med urbaniseringen och det nya arbetslivet kom också nya problem i den stora staden. Fattigdom hade alltid funnits men i staden blev människor även mer anonyma och utsatta.
I fabrikerna rådde mycket dåliga arbetsvillkor och de långa arbetstiderna styrde människors liv. Extrem fattigdom och barnarbete var vanligt.
Det var ofta denna verklighet som de realistiska författarna skrev om, den vanliga människans problem
Det blev vanligt att man riktade kritik mot samhället
10 Huvudsakliga författare av litterär realism
De främsta författarna till litterär realism De presenterade ett nytt konstnärligt förslag som framkom i Europa i mitten av artonhundratalet. Man tror att det härstammar i Frankrike som ett svar i avvisandet av romantiken.
På grund av de stora sociala, ekonomiska och politiska förändringarna som brygger vid den tiden, genomförde författarna av denna nuvarande en ny filosofisk och vetenskaplig mentalitet i sina verk.
De realistiska författarna föreslog en objektiv syn på verkligheten. Därför var den litterära genren som användes för att framhäva denna analys roman.
Realismen präglas av att ha uppnått en noggrann dokumentation av författarens samtida samhälle, betonar social kritik genom ett enkelt och nyktert språk.
Huvudsakliga författare av litterär realism
Följande författare känns igen över hela världen för konsekvenserna av deras verk, var och en har sin egen stil där de representerar det vanliga objektivt.
1- Gustave Flaubert - Frankrike
Gustave Flaubert är en berömd fransk författare, född den 12 december Han anses vara en av de största romanförfattarna i talets litteratur.
Bland hans verk höjdpunkter Mad
.